Mannheim Hauptbahnhof
Regn i Mannheim. Tidig morgon.
Spårvagnar bromsar in. Passagerare hastar av och på, korsar spåren.
Det blåser lätt. Allt är grått. Allt är fullt av liv. Vad spelar vädret för roll så länge hjulen snurrar. Plötsligt fladdrar ett paraply över spåren, ivägstulet av en vindpust. Fångas lätt upp av en ung man i jeans och jacka. Kanske på väg till jobbet, kanske till universitetet.
En annan ung man skyndar emot honom. Han är välklädd. Kostymbyxor, skjorta, en dyr jacka. Kanske på väg till banken, investmentbolaget, advokatfirman. På jakt efter sitt ostyriga paraply korsar han spårvagnsspåren med leendet hos den vars arbetsuppgift det är att le. Samtidigt skymtar en lätt förlägenhet som en spricka i fasaden i hans perfekta yttre. Han tackar förstås. Den andre ler också, han som inte måste.
Ett kort möte. Det vackraste jag sett idag.